Alkohol.
Fick igår frågan av min mor angående vad jag har tyckt o tänkt om alkoholen inom familjen.
Tyckte jag att det var jobbigt med pappa som drack eller tyckte jag att det var jobbigt när det bråkades om det?
Jag har alltid förstått varför min pappa dricker ibland. Ska tilläggas att han inte kan klassas som alkoholist då han inte dricker dagligen eller ens veckovis men när han blir stressad tar han sig nog en för mycket.
Jag har i alla fall aldrig sett honom som någon alkoholiserad!
Däremot har jag alltid hatat det som varit runt omkring spriten...bråken och när jag var liten ovissheten om vad som skulle hända när bråket lagt sig.
Pappa brukade gå ut i skogen eller på promenad när jag var barn kommer ihåg att jag HATADE när mamma jagat ut honom med alla hårda ord och allt skrik. Pappa skrek aldrig däremot kommer jag ihåg hans tårar och hur han stormade ut. Och hur jag blev sittandes eller låtsades sova så mamma skulle låta mig vara när hon behövde tröst och behövde spy ut sin ilska då pappa var borta.
Pappa kom alltid tillbaka men jag vet att jag brukade skaka i hela kroppen när han gått och hur ibland jag hängde efter honom och ropade efter honom.
Min mor har alltid haft ett kontrollbehov och det enda hon inte kunnat kontrollera är allt pappa stoppat i sig eller druckit ner. Men hon har nog alltid fått leva med oro för i och med att hon lever för att kontrollera så vet hon att folk tröttnar på att kontrolleras och kanske lämnar henne.
Har fått höra av Majbritt att hennes far var likadan, elak och kunde häva ur sig vad som helst med GUD NÅDE den som yttrar sig orättfärdigt om dom.
Jag kommer även ihåg hur min mamma alltid tog med sig Pia o stack från fester och dyligt speciellt hemma i byn där min far är uppfödd i Leksand. Där brukar det vara fester som skulle fått även vikingarna att rodna.
Men där brukade min mamma säga att nu får du ta hand om pappa för nu tar jag lillsyster och går hem. Självklart tog Teresia 7 år detta på BLODIGASTE allvar. Jag kommer även ihåg hur arg jag var på min tremänning Sussie ( R.I.P) som skrattade stort över hur pappa stollade sig med oss på fyllan. Kommer även ihåg att pappa hängde över oss inte för att han egentligen behövde utan för att bara jävlas med mig som redan var rätt arg på mammas beteende och sen att pappa varit så full och att jag fått ansvaret och pappa lydde inte!
Slutligen så tappade min tremänning och jag pappa och han ramlade i backen skrattandes och jag såg hur han slagit hål på de nya träningsbyxorna han hade på sig. De sprillans nya byxorna som mamma och han köpt matchande tränings overaller. Såg hur han blödde ner byxorna och kommer ihåg hur jag tänkte hur arg mamma skulle bli, inte bara över fyllan utan nu också över att han på FYLLAN slagit sönder de nya byxorna.
Jag kommer ihåg mer men det är inte värt att nämna tog upp detta som jag tog upp även med min mor då. Hon frågade och hade nog hoppats på annat svar. Men när mitt svar var att bråken och hennes skrik var det som gjorde mig ledsen och orolig som barn så vart hon tyst. Min pappa drack för mycket på fester å så MEN har aldrig varit elak på fyllan bara skämtat och skojat har aldrig gjort något ont på fyllan.
Däremot så fick jag alltid lov att välja sida ....min mors eller min fars. Pappa fick alltid min röst......
Men tror att barn i största allmänhet inte kan tyda på bråk å bråk...och tror att skrik o bråk är det som gör de flesta barnen rädda och oroliga.
Tyckte jag att det var jobbigt med pappa som drack eller tyckte jag att det var jobbigt när det bråkades om det?
Jag har alltid förstått varför min pappa dricker ibland. Ska tilläggas att han inte kan klassas som alkoholist då han inte dricker dagligen eller ens veckovis men när han blir stressad tar han sig nog en för mycket.
Jag har i alla fall aldrig sett honom som någon alkoholiserad!
Däremot har jag alltid hatat det som varit runt omkring spriten...bråken och när jag var liten ovissheten om vad som skulle hända när bråket lagt sig.
Pappa brukade gå ut i skogen eller på promenad när jag var barn kommer ihåg att jag HATADE när mamma jagat ut honom med alla hårda ord och allt skrik. Pappa skrek aldrig däremot kommer jag ihåg hans tårar och hur han stormade ut. Och hur jag blev sittandes eller låtsades sova så mamma skulle låta mig vara när hon behövde tröst och behövde spy ut sin ilska då pappa var borta.
Pappa kom alltid tillbaka men jag vet att jag brukade skaka i hela kroppen när han gått och hur ibland jag hängde efter honom och ropade efter honom.
Min mor har alltid haft ett kontrollbehov och det enda hon inte kunnat kontrollera är allt pappa stoppat i sig eller druckit ner. Men hon har nog alltid fått leva med oro för i och med att hon lever för att kontrollera så vet hon att folk tröttnar på att kontrolleras och kanske lämnar henne.
Har fått höra av Majbritt att hennes far var likadan, elak och kunde häva ur sig vad som helst med GUD NÅDE den som yttrar sig orättfärdigt om dom.
Jag kommer även ihåg hur min mamma alltid tog med sig Pia o stack från fester och dyligt speciellt hemma i byn där min far är uppfödd i Leksand. Där brukar det vara fester som skulle fått även vikingarna att rodna.
Men där brukade min mamma säga att nu får du ta hand om pappa för nu tar jag lillsyster och går hem. Självklart tog Teresia 7 år detta på BLODIGASTE allvar. Jag kommer även ihåg hur arg jag var på min tremänning Sussie ( R.I.P) som skrattade stort över hur pappa stollade sig med oss på fyllan. Kommer även ihåg att pappa hängde över oss inte för att han egentligen behövde utan för att bara jävlas med mig som redan var rätt arg på mammas beteende och sen att pappa varit så full och att jag fått ansvaret och pappa lydde inte!
Slutligen så tappade min tremänning och jag pappa och han ramlade i backen skrattandes och jag såg hur han slagit hål på de nya träningsbyxorna han hade på sig. De sprillans nya byxorna som mamma och han köpt matchande tränings overaller. Såg hur han blödde ner byxorna och kommer ihåg hur jag tänkte hur arg mamma skulle bli, inte bara över fyllan utan nu också över att han på FYLLAN slagit sönder de nya byxorna.
Jag kommer ihåg mer men det är inte värt att nämna tog upp detta som jag tog upp även med min mor då. Hon frågade och hade nog hoppats på annat svar. Men när mitt svar var att bråken och hennes skrik var det som gjorde mig ledsen och orolig som barn så vart hon tyst. Min pappa drack för mycket på fester å så MEN har aldrig varit elak på fyllan bara skämtat och skojat har aldrig gjort något ont på fyllan.
Däremot så fick jag alltid lov att välja sida ....min mors eller min fars. Pappa fick alltid min röst......
Men tror att barn i största allmänhet inte kan tyda på bråk å bråk...och tror att skrik o bråk är det som gör de flesta barnen rädda och oroliga.